Lördag: mötte upp natta så satt vi hemma hos mig o chilla ett tag och sen drog vi ut. Åkte hem till natta moderkaka hämtade lite saker oså åkte vi till hennes Faderkaka och va där och chillkröka. Så jävla mysigt!!! Träffade upp min lilla man och Nattas haff ute en stund också så softa jag med min fina och natta drog med sitt haff.

Mötte upp natta sen och drog hem Y hennes faderkak, softa där och sen somnade vi.

Söndag: vaknade sent och aströtta, tanken va att jag och natta skulle åka till kista och skaffa vuxenpoäng, men så blev de inte. Slutade med att jag blev hämtade av min Faderkaka så åkte jag med honom och mamma till Sigtuna för att ta en fika. Hur mysigt som helst verkligen!! ?

Åkte till stallet på vägen hem också, blev lite lätt chockad när de helt plötsligt utan förvarning hade kommit en till häst :o men men, de blir säkert nice....

Känner lite lätt spontant VARFÖR är de så fruktansvärt svårt att släppa någon som gång på gång på gång sliter ut ens hjärta och river de med ett rivjärn? Någon som bara gör en illa och behandlar en så fruktansvärt dåligt?

Är så arg och besviken på mig själv och på den personen att jag låt honom plocka bort min självrespekt och kastat den åt helvete.

Psykisk smärta är för fan de VÄRSTA som finns DE GÖR SÅ JÄÄVLA ont! Känns som att jag vilken sekund som helst kommer att gå sönder i små biter, rivas sönder och brännas samtidigt, typ. Vill helst lägga ner under ett stort täcke dra de över huvudet och sova mig igenom de här, vakna upp och vara glad igen.

Folk säger att dom förstår att som vet hur de är osv osv, pratat med många om de här, men känner mig ändå som att ensammast i världen.

Jag hoppas verkligen att den här personen brinner i helvetet och en dag själv kommer få uppleva den enorma smärt han utsatt mig för!